
Förlossningen började ganska okej med förvärkar, promenader i korridorer, bad och prat om det som komma skulle. När smärtan blev för mycket flyttade vi in till en förlossningssal för att få tillgång till lustgasen. Smärtorna tilltog och ryggmärgsbedövningen lades men den förväntade efekten uteblev och läget började kännas hopplöst, men då kom HON,vår alldeles egna Florence Nightingale mer känd som Fiona. Fiona var med de 2 sista timmarna av förlossninge och hon var ett oerhört fint stöd för oss båda!
Fiona, you are the one who singelhandedly saved the day, thank you!


